Pronouns - summary

Pronouns are words you use instead of saying someones name. There are two types of pronouns: Personal pronouns and possessive pronouns. I, you (’du’ in swedish), he, she, it, we, you (’ni’ in swedish) they, me, him, you (’dig’ in swedish), her, it, us, you (’er’ in swedish) and them are all personal pronouns. My, your, his, her, its, our, their, mine, yours, his, hers, ours, and theirs are possessive pronouns. 

Here are some examples of how to the personal pronouns: 

Bert likes turtles. He also likes parrots. (Subject form)

Do you even speak english? (Subject form) 

Greta is weird, I don’t like her. (Object form)

Here are some examples of how to use the possessive pronouns:

This is my dog. (Linked)

That bag is hers. (Independent) 

Laborationsrapport - elektromagnet

Syfte: Lära sig hur en elektromagnet fungerar och hur man kan göra en.

Uppgift: Göra en elektromagnet.

Hypotes: Jag tror att min elektromagnet kommer fungera tämligen bra. Det är ju ganska svårt att inte lyckas när det gäller den här lätta uppgiften.

Material: En spik, ett batteri, en sladd och ett gem.

Utförande: 

1. Vira sladden runt spiken. 

2. Koppla sladden till batteriet.

3. Du har nu en elektromagnet. Testa den på olika magnetiska föremål!

Resultat: Min hypotes stämde (vad spännande!). 

Med hjälp av en sladd, en spik och ström kan man göra en funkande elektromagnet.

El och magnetism - frågor

Vad är en parallellkoppling?

Vad är en seriekoppling?

Hur beter sig atomerna i en magnet?

Vem var Luigi Galvani?

Uppsats om språket

Många säger att språket är en del av ens identitet. Det håller jag med om; språket är faktiskt en stor del av ens identitet för att vara exakt. 

Vi kan börja med dialekter, slang och chattspråk. Jag är inte helt säker på min dialekt om jag ska vara ärlig. Några säger att jag har en skånsk brytning men andra säger att jag har en blandad eller konstig dialekt. Eftersom jag alltid pratar polska hemma beror min dialekt antingen på TV-program eller mina vänner, alltså de som jag pratar svenska med mest. Från mitt perspektiv har mina vänner olika dialekter, som gör det svårt för mig att säga exakt vilken dialekt jag har. 

Personligen gillar jag inte dialekter, ja det kan vara lite intressant att vara ‘unik’, men det är ju negativt om folket i andra delar av Sverige inte förstår vad man säger eller t.om hånar en för ens uttal av vissa ord. Jag använder slang omedvetet, som nästan alla gör. Jag försöker att inte använda onödiga slangord. När jag gör det (omedvetet) brukar jag säga ”asså”, ”typ” eller ”liksom”. Ett exempel när jag använder dessa ord är när jag är osäker, eller inte vet vad jag ska säga. Men lyckligtvis har jag börjat att vänja mig vid att säga ”eeeh..” istället för ”typ, ja.. liksom asså.. uhm asså”. 

Chattspråk däremot använder jag alltid medvetet när jag chattar med mina vänner, som nästan alla gör. Jag använder t.ex. orden ”gtg” eller ”brb” för att snabbt och smidigt få fram mitt meddelande.  

Dialekter och slangord eller ”slangspråket” (och chattspråk) liknar faktiskt varandra väldigt mycket. Ens dialekt, alltså intonationen och uttal, beror på var man bor. Ungefär så är det med slang, om orden är ‘inne’ eller ‘ute’ beror på var man bor. T.ex. ordet ”kosing” är ett slangord för pengar, men jag har aldrig hört någon säga det här i Skåne. Men det finns några ord från chattspråket eller slangspråket som är en standard som nästan alla ungdomar använder. Några exempel är ”brb” som betyder ”be right back” och ”facerape” som är ett ord för när man har tagit över någon annans Facebookkonto och skrivit massor med otrevliga saker om personen som kontot tillhör. Det är ungefär likadant med dialekter, kan man säga. Några ord brukar man uttala nästan likadant var man än bor, t.ex ”majs”, det ända som kanske kan skilja från plats till plats är intonationen. Något som man ska akta sig för är att inte använda slangord för ofta, eftersom det kan få folk börja tro att man är dum.

Jag använder inte kroppspråk så ofta, men när jag gör brukar det vara omedvetet. Jag använder oftast mina händer för att göra konversationer mer intresserande och ‘livliga’. Det brukar jag använda när jag försöker få fram mitt budskap på ett bra sätt, som t.ex när jag försöker berätta något viktigt. 

Kroppspråk i allmänheten berättar mycket om en person. Det kan också användas för att få någon på ens sida, att övertyga någon. Man kan t.ex. låta en att välja mellan två alternativ, när man presenterar det första använder man inte kroppspråket alls, men när man presenterar det andra alternativet gör man tydliga gester med händerna som beskriver alternativet på ett sätt som gör det lockande för personen som får välja. På detta sättet kan man få någon att välja det alternativet man vill att personen ska välja, som är bokstavligen sorts härskarteknik fast snällare. 

Kroppspråket säger också mycket om vem man är eller vilket humör man har. Om man använder olika gester ofta när man pratar kan betyda att man är pigg och glad, till skillnad från om man bara står stilla och inte rör sig alls, som också gör ens budskap inte lockande och eventuellt gör att folk inte lyssnar på en. Men kroppspråket är inte allt när det gäller ens personlighet eller humör, rösten är också viktig! 

Över till svordomar. Jag måste erkänna att jag använder svordomar ganska ofta. Då försöker jag göra så att det låter så tyst och neutralt som möjligt, eller bara försöka hoppa över ordet. Men när det kommer till sådana situationer där jag är förbannad eller har skadat mig brukar det flyga ut ur min mun. Det finns också situationer där jag undviker svordomar, som t.ex vid när jag är vid matbordet med nära och kära. Men egentligen tycker jag att svordomar är några ofarliga ord som oftast förknippas med otrevliga saker. 

Man ska undvika svordomar i vardagslivet, det är okej att använda dem då och då, men om man använder dem ofta kan det leda till att de flesta tror att man är aggressiv, otrevlig inombords eller omogen.

För att sammanfatta detta: språket är en stor del av ens identitet. Det berättar om vilken personlighet man har, vilket humör man har och kanske t.om om hur mogen man är. Man ska akta sig hur man använder språket, annars kan det gå dåligt! 

Evaluation - presentation about Australia

Red hat

It feels good because my work contains the important stuff that you need to know about Australia. It also feels somehow slightly disappointing because I could present it in a better way.

Yellow hat

As I said: my keynote contains the most important information about Australia.

Black hat

It took a long while for us to start. 

Green hat

As a group I think that we should work faster. Personally I think that I should write down keywords (in my keynote) instead of whole sentences when I present my work.

Blue hat

To sum it up; it went slow at the beginning but ended with a pretty good presentation. 

Utvärdering av min och Adams måltid

Vår bolognese hade en väldigt god och kryddig smak. Den syrliga limesaften fick fram smaken av tomaterna och nötfärsen ur måltiden. Vi lade till några paprikabitar och basilika för att få med lite grönt,  för att förbättra smaken och för att få med några enstaka vitaminer.      

Vår måltid var färgglad, med andra ord; den var väldigt lockande och gjorde att man   verkligen fick fram aptiten. 

      Konsistensen var okej. Tagliatellen hade en mjuk konsistens med lite tuggmotstånd. 

Själva bolognesen var mjuk och lätt att tugga isär, men den var lite torr så vi kunde lägga lite mer vatten. 

Här är vår arbetsplanering: 

1. Adam hackar och skalar löken och vitlöken.

2. Jag värmer fettet och fräser löken (tills den blir gul) och sätter till köttfärsen - låter den bryna i 5 minuter. Sen finfördelar jag den. 

3. Adam tillsätter de krossade tomaterna, kryddorna, tomatpurén och rivet limeskal (som får sjuda 5 min på svag värme. Vatten läggs till om det behövs).

4. Jag sköljer och klipper basilikan och stör över, eventuellt lite riven ost.

Vi jobbade inte precis enligt vår planering eftersom vi glömde några delar, som t.ex. vem som skulle dela paprikan. Vi hade heller inte med någon ost. Men vi fixade det under tiden vi lagade vår måltid. 

Arbetet tog inte så lång tid, vi gjorde det snabbt och smidigt.

Vår måltid uppdelad enligt tallriksmodellen

Som man kan se på bilden har vår måltid innehåll som passar i alla de tre aspekterna ur tallriksmodellen. Vi kunde experimentera lite när vi man lagade maten för att göra den ännu nyttigare. Vi kunde t.ex.  göra det nyttigare och billigare genom att tillverka vår egna tomatsås av färska tomater.
Råvarorna vi köpte var inte exotiska eller importerade, som är både bra för miljön och ens plånbok. Paprikan var kanske inte en säsongråvara men närmare kunde vi inte komma.
Denna måltid är lätt och snabb att laga, som gör det en perfekt maträtt för vardagen. Vår måltid kostade ungefär 53 kronor. Vi använde mest krav-märkta varor för att ha tanken om miljön med i vår måltid.

Min mammas mästerverk

"Fruktsallad"

Loopkomposition - utvärdering

Här är en länk till min och Mattias låt.  

Vår låt börjar med färgen blå. Den passar in eftersom färgen är ljus och öppen, låten är ju ganska ljus och glad men inte mörk. Låten är också öppen, ungefär som ett hav fullt av äventyr och konstiga varelser, som beskriver denna delen ganska bra, ”äventyrlig och full av ståhej med olika ljud”.

Nästa del är vit. Vit är en väldigt ljus färg, exakt som denna delen i låten är. Jag förknippar oftast denna färg med ett fridfullt och väldigt lugnt ställe, precis som låten är; fridfull, lugn och lite avslappnande.

Till sist har vi den gröna delen. Jag tycker den är ungefär likadan som den första delen (blå), den är både ljus, livlig och äventyrlig. Men den är vildare, ungefär som en djungel, som är vanligtvis grön. När jag sätter ihop färgen och denna biten av låten kan jag föreställa mig en scen där någon springer genom en tät djungel fylld av grönska, vilda djur och äventyr.

Den första och sista delen skulle bäst passat i ett äventyrs eller action-spel/film eller ett gym, alltså i en intensiv situation eftersom delarna är både snabba och kanske lite ’våldsamma’. Den vita delen är däremot väldigt lugn och fridfull och skulle därför bäst passat när man t.ex. läser eller bara försöker slappna av efter en lång dag.

Den första och sista delen av låten påverkar mig inte så mycket, men det kan påverka andra. Det kan motivera en när man gör något fysiskt eftersom ‘våldsamma’ låtar gör så att hjärtat slår snabbare och man kan få en adrenalinrush som kan göra en lite aktivare i vissa situationer. 

Eftersom den vita delen är lugn är den ju jätte bra för att lugna ner sig eller koppla av. Det påverkar hjärnan på ett sätt som ger en lugnande effekt. 

Laborationsrapport - celler

Syfte: Att lära sig hur man använder ett mikroskop och hur en cell är uppbyggd.

Uppgift: Använda mikroskopet för att undersöka olika celler.

Hypotes: Jag visste redan hur en cell såg ut innan jag utförde laborationen, som betyder att jag inte hade en hypotes.

Material: Mikroskop, objektglas, vatten, färgämne, tändsticka, olika celler/hårstrå och täckglas.

Utförande: 

1. Häll vatten på objektglaset. 
2. Lägg en liten och tunn bit av lök eller lite saliv med bortskrapade kindceller på objektglaset och täck det med täckglaset. 
3. Undersök i mikroskop! 

Resultat: Man kunde tydligt se cellernas kärnor men också skillnaden på de olika cell typerna (se bilderna nedanför).  

Rödlökscell, CC by joha88

Djurcell,  CC by joha88

Mikroskop, CC by Lydia

Uppdraget

UPPDRAGET

Jag visste att det skulle hända. Redan innan min farfars begravning hade jag någon konstig känsla som susade genom min kropp när jag stod utomhus och kollade på solnedgången. Det kändes som om jag andades in äventyr på något sätt, men också död. Jag tänkte inte på det först, men sen kom lappen. Lappen som stack ut ur  farfars byxficka. Det var ett meddelande till mig, ett meddelande som jag aldrig skulle ha sett. På lappen stod det att mitt öde var att hitta ett legendariskt föremål som var skapat av våra förfäder och förstärkt av de forntida gudarna. Jag flinade lite och läste vidare; för att hitta detta gudliga pris måste du gå genom flera tester som du måste överleva. Nu började jag att skratta, läsa om lappen med en dum röst och skratta igen. Jag ändrade tillbaks till min allvarliga och ledsna min och lade tillbaks lappen i fickan.

     Samma dag hade jag en konstig dröm. I drömmen såg jag ett starkt ljus stråla från en skog. Det blev starkare och starkare tills det började blända mig och till slut vaknade jag med ett ryck. Det där var riktigt konstigt. Min första instinkt var att kolla runt omkring mig. Jag kollade ut genom fönstret och såg ett ljus som kom från skogen på andra sidan vägen, jag som trodde att drömmar bara var konstiga slumpmässiga saker som inte hade något med verkliga livet att göra.

     Så jag tog på mina kläder och gick ut för att ta reda på om det hade något med lappen att göra. Jag kände mig ganska knäpp men samtidigt väldigt nyfiken. Som tur var ingen vaken och inga bilar körde förbi. Ljuset blev starkare och starkare desto längre jag gick in i skogen, men till slut kom jag till ett ställe som såg ut som ett väldigt gammalt tempel av sten, mossa, stora pelare... alltså ett typiskt gammalt tempel. Det kändes väldigt konstigt att ingen hade sett detta innan, det var ju ett stort tempel mitt i allt!

     Porten in i templet var stängd och det stod att bara den utvalda kan öppna dem. Jaha, tänkte jag, då kan jag lika gärna bara gå hem och lägga mig. Men då lyste ett märke upp i ett blått sken. Märket såg ut som två utvecklade örnvingar. Porten öppnades med ett stort muller, och inifrån kom ett gult skimrande ljus. Jag gick in och där var ett runt rum omringat av pelare och forntida ritningar och skrifter som hängde på väggen. Mitt i rummet satt ett svärd med ett guldsmyckat svärdsfäste och en glimmande grön smaragd på parerstången. Svärdet vilade i en rektangelformad sten prydd med keramik och inristade skrifter. Mitt huvud var fyllt av tankar som flög hit och dit och bildade ett moln av... konstigheter. Först tänkte jag att det är inte mitt jobb att ta ut svärdet ur stenen, det var den “utvaldes” jobb. Men jag kunde ju öppna porten, och det kunde bara den utvalde göra... jaha.

     Jag drog upp svärdet ur stenen, svärdet började lysa svagt. Det kändes som om en tryckvåg for från svärdet genom min kropp. Jag skrek “Detta. är. skit-COOLT!” samtidigt som jag pekade svärdet uppåt. Jag hade ett hölster på ryggen som satt fast med hjälp av ett fint och prydligt bälte. Det var ett svärd hölster. Jag svingade mitt svärd lite hit och dit. Sen stack jag ner det i hölstret och gick ut ur det antika templet.

     Utanför templet stod en flock av ninja-gnomer med små katanor och knölpåkar som var lika långa som deras kroppar. De stod där, med svärden och påkarna i händerna och ögonen fokuserade på mig. De var beredda. Jag lade mina händer på mitt svärd samtidigt som jag granskade gnomerna med mina gröna praktfulla ögon. Jag hann inte att ta svärdet ur hölstret innan en gnom hoppade på mig och daskade till mig med en knölpåk i huvudet. Jag tappade taget om svärdet och vinglade lite åt höger. Lyckligtvis var svärdet kvar i hölstret, jag tog upp det och gjorde ett snabbt hugg i knölpåkgnomens nacke. Han föll omkull på marken och var troligtvis död, nu var det bara 13 stycken kvar. En till gnom attackerade mig med sin katana och sitt glupska ansikte. Den sprang mot mig, hoppade och gjorde ett vertikalt slag ner mod marken,  men jag hoppade åt sidan och gjorde ett hugg mot den ena ninja-gnomen som blockerade det, jag slog igen och igen.. och igen, men den blockerade allt. Min otåliga hjärna tänkte att det var onödigt att slåss eftersom jag inte hade tid med en sådan lek... så jag sprang vidare in i skogen samtidig som jag kollade bakom mig. De var inte efter mig längre. Jag kände lättnad, men ändå frustration de hela tiden kändes som om jag var förföljd.

    Jag gick vidare genom den tjocka skogen fylld med ormar, jätte-skorpioner och andra vanligtvis farliga djur, men jag hade ju ett episkt svärd. Jag tvingade mig fram, även om skogen var full av skräck och vidriga odjur. Jag VILLE VERKLIGEN hitta det legendariska föremålet, även om jag innan trodde att det var ett skämt. Nu när jag tänkte på det lyste en hel det av mitt liv upp i ett svagt men säkert sken. Det hela förklarade varför min bästa vän Mattias försvann när jag var fyra år. Det ända som var kvar var en lapp där det stod “hitta honom”. Eftersom jag var bara fyra år kunde jag inte läsa. Jag var också för dum för att fatta att han var borta. Jag stod still en liten stund, djupt inne i mina tankar... tills en stor mäktig brun häst med en svart man och svans kom galopperande mot mig och stannade mitt framför näsan på mig. Hästen hade en lapp fastklistrad på sin rygg, det stod “till Alexander”. Jag började tänka på varför jag fick sådan hjälp på vägen och vem det var som gjorde detta. Men ändå, varför ska man klaga, tänkte jag. Så jag hoppade upp på hästen och den for iväg. Problemet var att jag aldrig hade ridit förr, jag hade ingen som helst aning hur man styrde ett mäktigt vilddjur. Men jag klarade mig ändå, hästen visste vägen.

     Skogen var full av gröna träd och buskar, grön mossa och massor med rötter som var utdragna ur marken som hästen fick hoppa över.

    Skogen blev tätare och tätare och till slut blev jag piskad av löv och små grenar i ansiktet eftersom det blev mörkare och mörkare och svårt att se. Hästen stannade plötsligt och mitt framför mig stod en man i en svart rock och röda ögon lysande från mörkret ur luvans skugga. Området där han stod var omringat av väldiga buskar och träd, marken han stod på var en cirkel gjord av sten. Jag hoppade av hästen och gick långsamt fram till mannen, jag var beredd på allt. Jag tittade mig omkring och märkte att hästen var borta, men det var inte något jag brydde mig om längre. Mannen började skratta lite hånfullt, han sa:

     “Välkommen, Alexander... long time no see, eller hur? Jag ser att du har hittat svärdet, bra. Det enda du måste göra nu är att hitta föremålet.” sa han med en djup och lite kuslig röst, “Men innan det händer måste du komma förbi mig, jag vill inte hindra dig, jag vill bara testa dig. Besvara denna fråga: vill du fortsätta och riskera ditt liv för att hitta detta föremål men lämna svärdet, eller sluta nu och behålla ditt liv och ditt svärd?”... Frågan var tuff, ville jag ens gå vidare? Jag vill hitta föremålet, men jag vill också behålla mitt liv men också mitt svärd, eftersom det är ganska fint och mäktigt. Jag tänkte länge. Tankarna for omkring och jag kände ångest och utmattning. Men det var nog värt det, jag valde att skita i svärdet.

     “Utmärkt,” sa han med en lite nöjd röst, “jag ser att du är en riktig äventyrare. Men detta är inte allt, innan jag öppnar en gång mellan dessa träd måste du klara av ett till test. Det är ett test som den utvalde måste klara av, annars är han eller hon inte duglig nog att vara den utvalde.”... Nu kände jag tiden gå, jag kände längtan och skräcken knycklas ihop till en enda klump av känslor och tankar. Men jag tog upp mitt svärd och med min allvarliga min kollade jag mannen samtidigt som jag svingade mitt svärd för att visa mitt mod. Mannen i rocken försvann i tomma intet. Cirkeln i marken sköts upp och for åt sidan, ut ur hålet i marken kravlade en svart halvt mekanisk jätteskorpion ut. Skorpionen hade klor av metall med stora bultar i som höll ihop konstruktionen. Den hade också en tank med fluorsvavelsyra på ryggen som var kopplad till taggen av guld längst ut på svansen. Skorpionen lyste på mig med sina blåa ögon och lufsade långsamt fram. Stenen for tillbaks till sin plats och täckte hålet, nu var slagfältet redo.

    Skorpionen slog ihop sina klor och ett fasansfullt högt dunder hördes som var ett tecken på att den ville döda. Den rusade mot mig med sin tagg men jag hoppade åt sidan och sprang bakom skorpionen och kastade svärdet så det träffade behållaren av syran. Svärdet fastnade i behållaren och det bildades en spricka där syran långsamt porlade ut. Nu började skorpionen attackera mig med sina massiva klor. Den högg och högg men missade mig varenda gång, jag var för smart för det där odjuret. Till slut blev skorpionen riktigt förbannad och slutade leka med mig, den rusade mot mig med sina utsträckta klor. Jag började få panik och visste inte vad jag skulle göra. Jag kollade runt och såg ett perfekt träd bakom mig... det gav mig en plan. Sista sekunden innan skorpionen mosade mig med sina klor hoppade jag åt sidan och den for in i trädet. Den en mekaniska klon borrade sig in i trädet och skorpionen kämpade hårt för att få ut den. Det gav mig tid för att hoppa upp på skorpionens ryggen, ta ut svärdet ur tanken fylld med fluorsvavelsyra och sticka in den i skorpionens huvud. Skorpionen dog med ett bedövande skri och ruttnade tills det bara var damm kvar som sveps bort av den susande vinden.

     Mannen i rocken kom tillbaks. Han gick in från skogen till mitten av slagfältet. Jag hörde hans under luvan igen.

      “Bra jobbat, du använde din listiga hjärna den här gången, väldigt bra. Du har visat allt jag ville se. Jag kommer nu visa vägen till det du söker.

     ”Plötsligt flyttade sig alla träd och buskar åt sidan och bildade en bred gång till ännu ett tempel.

      “Gå nu, modiga människa!” sa han med glädje och försvann.

     Jag skrek av glädje samtidigt som jag betraktade det ståtliga templet av guld. Templet såg ut som en pyramid med en enormt stor port, silver prydd med blåa diamanter och röda rubiner formade som halvmånar. Jag såg mig omkring, till och med träden såg ståtliga ut! På marken framför porten såg jag samma märke som var på porten till det förra templet. I mitten av märket var det ett hål som passade perfekt för ett svärd. Jag tog ut mitt underbara svärd ur hölstret och stack ner det i hålet med stil... märket i marken lyste upp i ett blått sken och porten öppnades med ett bedövande muller.

     Mitt uppdrag var att hitta och dricka en dryck tillverkad av mina förfäder och välsignat av de forntida gudarna. Denna dryck skulle förstärka min kropp och min själ som ledde till odödlighet som jag fick veta när jag kikade på vissa målningar i det förra templet. Detta templet såg mycket större ut inifrån, men också mycket vackrare. Det var fullt med färgfulla målningar upphängda på väggarna som skulle föreställa förfädernas historia och sagan om den utvalde. Golvet var gjort av olika sorters diamant som var uppdelade i olika mönster som romber och trianglar. Från porten ledde det en smal stig av genomskinligt kvarts - med lava under - till mitten av rummet, där fanns det en trappa upp till ett upphöjt golv av fin sten omringat av stora mäktiga vita pelare med inristade skrifter på. Jag kollade mig runt omkring och gapade av häpnad, detta stället var säkert värt oerhört mycket. Jag började gå långsamt på stigen och upp för trappan, samtidigt som jag dreglade. På det upphöjda golvet stod det ett prydligt altare av skinande guld smyckat med diamanter, smaragder med en uppochner vänd hink mitt på det? Jag tog upp hinken och där stod ett glas öl.

     “Är det ett dåligt skämt” tänkte jag, eller så är kanske förfädernas odödlighets dryck ett glas... öl?

     Så jag tog upp det långsamt och tittade underligt på glaset med mina smaragdgröna ögon och tog till sist en stor klunk. Ingenting hände... förutom att jag hörde konstiga röster i huvudet som sa “ALEX! Vakna för i HELVETE!!!”.  

Äntligen...

     Jag vaknade i en soffa efter en lång fest, vid mig satt Mattias som nästan höll på att örfila mig. Baksmällan slog in, men i alla fall var allting över... jag behövde inte slåss mer...

SLUT