Uppsats om språket

Många säger att språket är en del av ens identitet. Det håller jag med om; språket är faktiskt en stor del av ens identitet för att vara exakt. 

Vi kan börja med dialekter, slang och chattspråk. Jag är inte helt säker på min dialekt om jag ska vara ärlig. Några säger att jag har en skånsk brytning men andra säger att jag har en blandad eller konstig dialekt. Eftersom jag alltid pratar polska hemma beror min dialekt antingen på TV-program eller mina vänner, alltså de som jag pratar svenska med mest. Från mitt perspektiv har mina vänner olika dialekter, som gör det svårt för mig att säga exakt vilken dialekt jag har. 

Personligen gillar jag inte dialekter, ja det kan vara lite intressant att vara ‘unik’, men det är ju negativt om folket i andra delar av Sverige inte förstår vad man säger eller t.om hånar en för ens uttal av vissa ord. Jag använder slang omedvetet, som nästan alla gör. Jag försöker att inte använda onödiga slangord. När jag gör det (omedvetet) brukar jag säga ”asså”, ”typ” eller ”liksom”. Ett exempel när jag använder dessa ord är när jag är osäker, eller inte vet vad jag ska säga. Men lyckligtvis har jag börjat att vänja mig vid att säga ”eeeh..” istället för ”typ, ja.. liksom asså.. uhm asså”. 

Chattspråk däremot använder jag alltid medvetet när jag chattar med mina vänner, som nästan alla gör. Jag använder t.ex. orden ”gtg” eller ”brb” för att snabbt och smidigt få fram mitt meddelande.  

Dialekter och slangord eller ”slangspråket” (och chattspråk) liknar faktiskt varandra väldigt mycket. Ens dialekt, alltså intonationen och uttal, beror på var man bor. Ungefär så är det med slang, om orden är ‘inne’ eller ‘ute’ beror på var man bor. T.ex. ordet ”kosing” är ett slangord för pengar, men jag har aldrig hört någon säga det här i Skåne. Men det finns några ord från chattspråket eller slangspråket som är en standard som nästan alla ungdomar använder. Några exempel är ”brb” som betyder ”be right back” och ”facerape” som är ett ord för när man har tagit över någon annans Facebookkonto och skrivit massor med otrevliga saker om personen som kontot tillhör. Det är ungefär likadant med dialekter, kan man säga. Några ord brukar man uttala nästan likadant var man än bor, t.ex ”majs”, det ända som kanske kan skilja från plats till plats är intonationen. Något som man ska akta sig för är att inte använda slangord för ofta, eftersom det kan få folk börja tro att man är dum.

Jag använder inte kroppspråk så ofta, men när jag gör brukar det vara omedvetet. Jag använder oftast mina händer för att göra konversationer mer intresserande och ‘livliga’. Det brukar jag använda när jag försöker få fram mitt budskap på ett bra sätt, som t.ex när jag försöker berätta något viktigt. 

Kroppspråk i allmänheten berättar mycket om en person. Det kan också användas för att få någon på ens sida, att övertyga någon. Man kan t.ex. låta en att välja mellan två alternativ, när man presenterar det första använder man inte kroppspråket alls, men när man presenterar det andra alternativet gör man tydliga gester med händerna som beskriver alternativet på ett sätt som gör det lockande för personen som får välja. På detta sättet kan man få någon att välja det alternativet man vill att personen ska välja, som är bokstavligen sorts härskarteknik fast snällare. 

Kroppspråket säger också mycket om vem man är eller vilket humör man har. Om man använder olika gester ofta när man pratar kan betyda att man är pigg och glad, till skillnad från om man bara står stilla och inte rör sig alls, som också gör ens budskap inte lockande och eventuellt gör att folk inte lyssnar på en. Men kroppspråket är inte allt när det gäller ens personlighet eller humör, rösten är också viktig! 

Över till svordomar. Jag måste erkänna att jag använder svordomar ganska ofta. Då försöker jag göra så att det låter så tyst och neutralt som möjligt, eller bara försöka hoppa över ordet. Men när det kommer till sådana situationer där jag är förbannad eller har skadat mig brukar det flyga ut ur min mun. Det finns också situationer där jag undviker svordomar, som t.ex vid när jag är vid matbordet med nära och kära. Men egentligen tycker jag att svordomar är några ofarliga ord som oftast förknippas med otrevliga saker. 

Man ska undvika svordomar i vardagslivet, det är okej att använda dem då och då, men om man använder dem ofta kan det leda till att de flesta tror att man är aggressiv, otrevlig inombords eller omogen.

För att sammanfatta detta: språket är en stor del av ens identitet. Det berättar om vilken personlighet man har, vilket humör man har och kanske t.om om hur mogen man är. Man ska akta sig hur man använder språket, annars kan det gå dåligt!