Främlingen hette John Liten. Alla började skratta och håna honom för det, de gjorde också ett dop på skoj, han fick namnet Lille John. Alla hade det roligt, John blev arg från början men han skratta ändå till sist. Lille John blev Robin Hood’s högra hand.
Sheriffen i Nottingham skickade en budbärare till staden Lincoln, han ville hitta någon som kunde hjälpa att fånga Robin eftersom ingen av hans män vågade slåss mot de laglösa. Budbäraren slog sig ner på vägen med några skogvaktare. När budbäraren började prata om fallet med Robin Hood, så grep en kittelflickare ordet. Han ville verkligen banka skiten ur Robin, så han följde med budbäraren till Nottingham.
En dag gick Robin ut på en vandring, på vägen stötte han på kittelflickaren, han visste inte att det var den kittelflickaren som var efter honom.
De blev vänner, även om de bråkade lite om Robin’s dumma skämt, som man kan kalla det. Så de vandrade till värdshuset Blå Galten för att supa lite grann. På vägen berättade kittelflickaren för Robin att han var ute efter honom, kittelflickaren visste inte ju att just han var den laglöse Robin Hood. Robin sade att han var en slug och stark man, så att kittelflickaren skulle bli lite rädd och kanske avstå från att vara efter Robin. Men det funkade inte.
Kittelflickaren lovade att han skulle ge 10 guldänglar till honom om han hjälpte att fånga Robin.
I värdshuset hade de det roligt, de sjöng och drack mycket. Men Robin sa till värden att blanda i lite brännvin i kittelflickaren’s öl. Han blev yr och till slut och trillade ner på marken. Då sa Robin för sig själv: ”Nog är du listig, men inte lika listig som den sluge tjuven Robin Hood.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar