Etiketter

onsdag 10 oktober 2012

Huset på kullen

Huset hatade oss alla.
Särskilt mig.
 
Det började redan första natten...

Jag gick upp på mitt rum för att gå och lägga mig. Det var en ganska lång dag för mig och min pappa. Vi städade och flyttade på möbler, sådana saker man gör när man flyttar.
Jag var helt tom i huvudet, jag ville bara sova. Det var inte så tyst längre när jag la mig i sängen, det lät som huset bara vaknade, det var ju tyst hela dagen allt man hörde var bruset av vinden... men inte längre.
     
Jag vände mig några gånger, det brakade till ganska rejält . Jag hörde röster, men när man var så trött som jag var nu så kan man tolka alla ljud på konstiga sätt. Så jag tänkte inte så mycket på ljuden, jag försökte bara sova. Men plötsligt hörde jag ett brak, jag for upp ur sängen och skrek till som en galen åsna. Det var bara en blixt som slog i... ett träd, jag blev rädd, riktigt rädd. Trädet brann, känslan av att jag inte kunde göra något var förskräcklig.

Trädet rasade mot vårt hus, men jag bara stod där helt stilla, med min snutte-filt i handen. Ett stort brak var det ända som jag hörde innan jag blev träffad av väggen som rasade ihop på mig. Men på något konstigt sätt överlevde jag, det kände som om jag nästan inte alls var skadad, jag bara flyttade på träd och väggbitarna och reste mig upp. Jag överlevde. Sen gick jag och la mig igen, men jag vaknade av att det ringde på dörren.
Jag gick upp ur sängen och gick ner till dörren för att öppna den. Jag öppnade dörren och där stod en gammal man, han var ganska chockad.
-J-Jag hörde ett b-b-brak, så jag kom så fort som möjligt hit. Har någonting hänt?
Jag tänkte inte säga sanningen, jag ville ju bara gå och lägga mig. Men orden bara flög ut ur min mun.
-Ja, ett träd föll ner på vårt hus som gjorde att väggen kollapsade på mig.
-Jaha ok, jag hoppas att det var ett skämt. Jag tror att jag måste gå nu.
Jag blev arg, han trodde inte på mig. Jag tog fram min hand som om jag skulle “spruta eld” ur den, jag visste att inget skulle hände men jag blev så arg att jag inte visste vad jag gjorde. Men konstigt nog kom det en flamma ur handen på mig och träffade honom, han tog fyr och började skrika. Han började rulla runt på marken, jag bara stod där och tänkte: vad i helvete?

Jag stängde dörren med en smäll, sprang upp på mitt rum och gick och la mig i sängen. Jag försökte sova men jag kunde inte stänga ögonen, så jag låg där och stirrade upp i taket. Jag tog upp min hand och stirrade på den, jag tänkte på hur det där med elden kunde hända. Jag tänkte mig att jag håll i en eldboll, det funkade, en liten eldboll kom långsamt upp och svävade ovanför min hand. jag stirrade på den, jag kände på den med min andra hand och stirrade på den igen. den var varm, jag började inte brinna eller något när jag tog på den, den var bara varm. Jag kastade upp den i luften, den flög upp lite sen landade den i min hand och började sväva ovanför handen igen. Jag tyckte det var ganska roligt men läskigt på samma gång. Jag ville få bort den, så den landade i min hand och så försvann den... långsamt.

Nästa dag vaknade jag av att pappa drog upp mig ur sängen.
- Vad hände igår när jag sov!? Väggen har rasat och det ligger ett bränt lik utanför vår ingång! Vad har hänt!?
- Uhm... ja.. jag vet inte.
- Vadå “vet inte”!?
Han tog mig i handen men han släppte den snabbt och blåste på sin handflata. Jag tänkte på eldbollen.
- Din hand! Hur kan den vara så varm!?
- Pappa, låt mig vara.
Han var chockad, det såg man på honom. Jag blev rasande, kanske den där eld...kraften gjorde så att jag blev besatt! Besatt av en demon!

Plötsligt kom det en flamma ur min hand, jag var så rasande att jag sträckte ut armen och riktade den mot pappa. Men han duckade.
- Vad har hänt med dig!?
Det kom tårar ur hans ögon. Jag blev lugn men pappa blev inte, han tog upp något ur sin bakficka... det var en pistol.
- Hade du en pistol i fickan hela tiden?
Det såg ut som om han visste att detta skulle hända, han riktade pistolen mot mig och sa:
- Jag gör detta för ditt eget bästa...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar