Fortsättningen på "I love you Rebeka"

- Kan jag inte få göra det nu? Jag ligger ändå ett kapitel före i matten.

-Gå då, sa Eva-Britt. Men kom tillbaka så fort du är klar.

-Ok, ses, svarade jag.

Jag reste mig, gick ut ur klassrummet och stängde dörren med ett brak. Det ända jag tänkte på vägen till vaktis var varför Jocke skrev det på väggen med en fet tuschpenna, det är ju bara onödigt, och barnsligt...

vägen till vaktis var inte så lång, jag sprang dessutom dit. 

Man märkte verkligen att det var hans rum, det stod: VAKMÄSTARE med stora guld bokstäver på en trasig träskylt, jag fick en liten rysning när jag kollade på den, han är en skum människa som dyker upp på skumma ställen. 

Jag öppnade dörren, men ingen var där. Jag tog hinken och borsten i min hand och  stack, utan att fråga, det var ju ändå ingen där. Och så sprang jag tillbaka, till väggen där det stod ”I love you Rebeka”. Jag kände mig ganska glad att jag fick tvätta bort ”dumheten på väggen”, som jag kallar det för, men egentligen skulle jag göra något annat om jag fick välja. Så jag stod där och skrubbade och skrubbade och skrubbade och skrubbade, inget hände, jag skrubbade lite till...och lite till men ingenting hände!!! nej, nej nej!!! Jag vände mig om för att lämna tillbaka hinken och borsten, det gick ju inte bort! men där stod en mystiskt man med ett vitt huvud två långa ben och armar, han var typ 3 meter lång! han bara gapade med sin stora mun, han kunde inte stirra för att han hade inga ögon. han tog mig i armen och sa ”Du frågade inte om du fick låna hinken och borsten, så nu KOMMER DU MED MIG REBECKA!” Jag blev chockad, men till slut fattade jag att det var han, vaktmästaren. 

SLUT... Eller?