Laborationsrapport - Uppkomst av ljus

Hypotes:

1. När man tillför en atom ljus/energi hoppar en elektron ett skal ifrån atomens kärna och därmed måste atomen avge ljus. Det fungerar också åt andra hållet när en elektron hoppar ett skal närmare atomkärnan, och därmed måste ta emot ljus.

2.  Olika ämnen/atomer, har olika stora atomkärnor och olik elektronmängd och därmed avger olika mycket energi som påverkar fotnoternas våglängd, och därmed färg.

3. Detta beror på vilket objektiv du tittar på ljuset med, olika form på glaset eller det genomskinliga materialet leder till olika former och brytning på strålarna, där vatten ger bågar och prismor t.ex. ger raka linjer.

4. Man kan lära sig vilka ämnen och vilka kemiska reaktioner avger vilka färger i ljusets spektrum. Värme, alltså förbränning av energi, ger ut infraröd strålning som man kan se via värmekameror som man kan studera biologiskt liv med i tuffa miljöer. Man har också lärt sig med vad vissa stjärnor består av, där t.ex. koppar ger av en grön färg vid förbränning, etc. 

Materiel:

-Färgpennor i alla regnbågens färger 

-Spektroskop

-Glödlampa

-Lysrör med olika sorters gaser

-Högspänningskälla

-Stativ

Utförande:

1. Använd spektroskopet för att undersöka en glödlampa och ett lysrör
2. Rita av spektrum på papper
3. Upprepa samma process med lysrör, rita av färgspektrum återigen.
4. Upprepa med lysrör med olika sorters gaser.
5. Jämför resultat.

Resultat:

(se papper)

Slutsats:

1. Min hypotes stämde delvis, fråga två, där det egentligen är storleken på elektronhoppen som påverkar ljusspektrumet, men ökad mängd av elektroner kan öka mängden med hopp och därför sannolikheten för olika hopplängder. T.ex. väte har mycket korta hopp, eftersom röd har långa våglängder och låg energiintensitet, plus några blåa/lila, alltså längre hopp som inte förekommer så ofta. Annars stämde i princip allt, dock var svaren på frågorna lite mer generella.

Svar på frågor: 

1. När man tillför en atom ljus/energi hoppar en elektron ett skal ifrån atomens kärna och därmed måste atomen avge ljus. Det fungerar också åt andra hållet när en elektron hoppar ett skal närmare atomkärnan, och därmed måste ta emot ljus. Desto fler elektroner som utför detta hopp desto starkare blir ljuset.
2. När en elektron hoppar tillbaks ett antal skal (som är förutbestämt för diverse atomer) avger det ljus, som nämnts tidigare. Desto längre hopp desto mer energi ges ut, desto större energiintensitet har fotonerna som bidrar till en kortare och mer intensiv våglängd. Alltså dikterar avståndet av detta hopp vilken våglängd ljuset har och därmed vilken färg (blå/lila/indigo/violett kräver mer energi, alltså kortare våglängd, än röd och orange som har mycket längre våglängd).
3. Det finns tre olika typer av ljusspektrum; kontinuerligt, linje- och bandspektrum. Ett kontinuerligt spektrum innehåller alla färger i regnbågen (som vi kan se + några våglängder till) som ”flyter” över varandra, detta skapas när t.ex. en metall värms upp och börjar glöda. Eftersom elektronerna förflyttar sig fritt i metallen och inte har distinkta skal att hoppa mellan (eftersom alla metaller är grundämnen där atomerna har kovalenta bindningar). Ett linjespektrum (se Helium på övre bild) skapas enbart av upphettad gas uppbyggd av enstaka atomer under lågt tryck. Här är många olika färger möjliga att skapas, som är bestämda för respektive atomer, och bryts till en emissionslinje som syns i linjespektrumet. Det sista är ett bandspektrum, detta förekommer när en ljuskälla med ett kontinuerligt spektrum lyser genom en kall gas under lågt tryck som bidrar till att vissa våglängder absorberas i gasen. Ett bandspektrum bildas också av gaser som byggs upp av molekyler. Ett lysrör avger ett bandspektrum.

4. Man kan lära sig vilka ämnen och vilka kemiska reaktioner avger vilka färger i ljusets spektrum. Värme, alltså förbränning av energi, ger ut infraröd strålning som man kan se via värmekameror som man kan studera biologiskt liv med i tuffa miljöer. Man har också lärt sig med vad vissa stjärnor består av, och sedan i vilken fas av fusionsprocessen de är i. Man kan också jämföra olika spektrum och säga om en gas består av enstaka atomer eller är uppbyggd av molekyler, man kan också, med vidare beräkningar, ha en uppfattning om hur många elektroner och elektronskal diverse atomer har. 

Felkällor:

-Trubbiga färgpennor ledde till felaktig möjlig illustration av respektive spektrum.

-Inte rätt nyans av färgpennor

-Vissa ämnen som krävde hög spänning hade ljusspektrum som var svåra att urskilja med spektroskopet (t.ex. väte).

-Eftersom väte krävde mycket hög spänning var det svårt att se ljuset som det avgav som därmed betydde att vi fick stå närmare stativet. Detta kan innebära en hälsorisk om någon skulle komma i kontakt med stativet.

Förbättringar:

-Vässade pennor i fler nyanser (också fler så att vi inte behövde turas om över en specifik penna)

-Användning av ett säkrare stativ, t.ex. med ett hölje på.

-Ett mer avancerat spektroskop för en mer detaljerad bild + kamera (då det kunde vara en svårighet att memorera spektrernas utseende utifrån den första observationen).

-Ett mörkare rum för ett lättare kunna urskilja spektrerna.

-Nyare tuber, eftersom tidigare använde kunde vara smutsiga och därför bidra till att spektrerna blev förvrängda/svårare att se. 

NO-frågor

1. 

En atom består av partiklar som i sin tur består av diverse elementpartiklar. En atom består av elektroner (som är en elementpartikel, i familj 1 av leptoner), proton och neutroner (som ingår i baryoner som består av tre kvarkar med olika färgladdning (blå, grön och röd), dessa ingår i kategorin hadroner som är sammansatta partiklar). En atom är ungefär uppbyggd som ett solsystem, med en sol (kärna) och ”planeter” (elektroner) som kretsar runt den. Kärnan består av protoner, som är positivt laddade, och neutroner, som har ingen laddning, alltså svårt märkbara. I en atom finns det ett fastställt nummer av protoner, detta antal av protoner bestämmer också hur många elektroner atomen har. Elektroner är de negativt laddade partiklarna som kretsar runt kärnan i olika skal, desto fler elektroner desto fler skal. Det första, innersta skalet heter K-skalet och kan hålla 2 elektroner, de andra är L-skal, M-skal och N-skal som kan hålla max 8 elektroner (om atomen har fler än 20 elektroner kan M-skalet rymma upp till 18 elektroner). Större atomer kan också ha skal upp till Q (t.ex. Ununoktium). Elektronerna i det yttre skalet kallas för valenselektroner, dessa elektroner har ett stor inflytande på atomens egenskaper. Det yttre skalet skjuter bort eller tar emot elektroner vid kemiska reaktioner. Atomer som inte har ett fullt yttre lager strävar för att bli ädla, genom att fylla sitt yttra lager med valenselektroner och på detta sättet till slut ha låg reaktivitet med andra ämnen. Ett exempel på en ädelgas är Helium, som har bara två elektroner. Eftersom det första K-skalet kan bara bära två elektroner, blir detta atomens yttre skal och elektronerna blir valenselektroner, alltså skalet fylls.

Beryllium, Be. Beryllium är en alkalisk jordartsmetall (oädel, så klart) med fyra protoner och elektroner (alltså atomnummer 4) och är väldigt lik aluminium i vissa avseenden. Atomen befinner sig i grupp och period nummer 2. Beryllium är ett ovanligt grundämne som oftast förekommer koncentrerat i beryll (eftersom det har 2 valenselektroner och inte har ett fullt yttre skal), en ädelsten och råvara som används i framställning av beryllium. Beryll finns i olika varierande färger, t.ex. grön (smaragd) och blå/blågrön (akvamarin) och mer sällsynta färger; gul, violett och rosa. 

Grundämnet har få egenskaper; det är en hård och lätt aluminiumliknande alkalisk jordartsmetall som skiljer sig från de andra alkaliska metallerna (och det flesta jordartsmetallerna) på det sättet att den inte ändrar färg över låga p.g.a dess intensivt joniserade karaktär. Beryllium har en smältpunkt på 1278 °C och kokpunkt på 2970 °C.

Beryllium upptäcktes år 1798 av fransmannen Louis Vauquelin och framställdes för första gången år 1828 av Fredrich Wöhler (och dels av Antoine Bussy) genom att reducera klorid (BeCl2), till beryllium, m.h.a kalium. Nu används beryllium främst till metallegering för att få fram lättmetaller (t.ex. med koppar, som skapar berylliumbrons), i röntgenrör och kapsling i kärnreaktorer. 

2. 

Alkalimetaller är silvriga och har en metallisk glans, de har bara en valenselektron, de leder ström mycket bra, de är mjuka och har en låg densitet. Metallerna som ingår i denna grupp är Litium, Natrium, Kalium, Rubidium, Cessium och Francium. Ämnena har en valenselektron som de vill få bort och därför lätt reagerar med andra ämnen som t.ex. halogener, som bildar salt. En reaktion med vatten skapar vätgas. Deras vattenlösning (efter vätgasutveckling) är basisk, det är här namnet kommer ifrån då alkalisk är i princip är en synonym för basisk. 

3. 

Grupp: lodrät gruppering av grundämnena. Grundämnena i en grupp har samma antal valenselektroner och därför oftast samma egenskaper. Ett undantag är dock helium som har satts i respektive grupp för att det är en ädelgas med fullt yttre skal, man vill alltså gruppera alla ädelgaser i en grupp. Grupp nummer ett är alkalimetaller där ämnena har en valenselektron.

    

Period: vågrät gruppering av grundämnena. Grundämnena i en period har samma antal             

elektronskal. Väte och helium ingår i period nummer ett och har alltså ett elektronskal.

Niels Henrik David Bohr

Född 7 oktober 1885 i Köpenhamn och död 18 november 1962. Niels var en dansk (DUH) fysiker (och professor på Köpenhamns universitet) som publicerade tre arbeten om hans egna teori om en bättre och uppdaterad modell av atomen. Modellen bygger på att elektronerna har ett nästan förutbestämt kretslopp runt protonen (kärnan), alltså precis som ett solsystem, och att atomen har ett förutsatt energivärde enligt elektronernas position i förhållande från kärnan. Med detta insåg man att grundämnenas kemiska egenskap beror på elektronernas beteende. Han upptäckte även att när en elektron hoppar ett lager närmare/en energi nivå lägre kärnan avger atomen ljus och om den förflyttas till en energinivå högre absorberar den ljus. Med detta kan alltså vanliga personer förstå lite mer djupgående hur glödlampor fungerar. Detta kallas för bohrmodellen och var en utveckling av Rutherfords tankegångar, modellen används ännu idag för undervisning. Han utvecklade och motbevisade Rutherfords modell som beskriver hur en atom inte kan vara stabil eftersom elektronerna konstant avger elektromagnetiska pulser och att de successivt en efter en sammanfogas in med kärnan med en grund baserad på förra arbeten som publicerats av de tyska teoretiska fysikerna Max Ernst Ludwig Plank och Albert Einstein.

År 1922 erhöll han nobelpriset i fysik för bohrmodellen. Han inspirerade också framtida forskningar och gav en stor insats i förbättring av uppfattningen av atomfysik. Han var dessutom känd för andra verk som t.ex. bohrmagnetonen (måttenhet av magnetiskt moment/aktivitet baserat på bohrmodellen och konceptet av elektronernas kretslopp runt kärnan) och köpenhamnstolkningen som är en tolkning och beskrivning av enskilda elementpartiklar (de minsta beståndsdelarna, bl.a kvarkar, leptoner, exempelvis elektroner, och fotoner) endast ifrån deras vågfunktion. 

Utanför den teoretiska fysikens värld spelade Niels som målvakt för det framgångsrika danska fotbollslaget Akademisk Boldklubb (AB). Som ung fick han också guldmedalj i en dansk kunglig akademi år 1907 för sin undersökning av ytspänningen (summan av kraft genererad av molekyler vid ytan/gränsen av en gas eller vätska) hos en svängande vätskestråle. 

NO Redovisning - Mobiltelefoni

Våran Keynote:

(Den urusla kvalitén på videon går tyvärr ej att åtgärdas)

Våra oraffinerade anteckningar/manus:

En radiotelefon använder sig av signaler som skickas till basstationer som vidareför signalerna. Förut användes analoga signaler, som telefonstolpar. En stor utveckling var indelningen i celler. En cell är ett område där en basstation ligger. När man placerar ut cellerna ser man på dem som hexagoner så att det ska vara lättare att inte skapa överlappningar. Det gjorde att basstationerna inte behövde lika stor kraft till sändningen och det blev bättre uppdelning.

Basstationerna är radiostolpar som tar upp signaler från telefonerna och skickar ut dem till satelliter som letar upp vad/vem det är man söker och skickar vidare signalen till den basstationen i det området, eller vidare skickar t.ex. ett samtal till telefonen inom basstationens cell. Det är olika bolag som äger varje basstation och säljer då ut signaler vilket gör att det kostar när man ringer/surfar på internet. Bolagen kan då även sälja ut signaler tillandra företag mm. När man ringer till någon är det mobilväxeln som tar upp signalen och skickar den åt rätt destination. En basstation.

Fördelar med mobiltelefoni är att man kan hålla kontakten och snabbt skicka medelande till varnadra. Det underlättar på jobbet och vardagen. Vi kan lättare ta fram information och vi bär med oss kartor, information, kamera, spel, nyheter och nästan allt man kan önska i en liten plastlåda. Och de blir bara mindre och effektivare (åtminstone effektivare heu heu). Mobiltefoni ger även nya jobbmöjligheter. Som mobil service mm. Det kan hjälpa att sänka arbetslösheten eftersom det är så många som har mobiler nu, och då kan man ha hjälp av fler anställda. Och det är inte heller en så lång utbildning.

Nackdelar till det är att vi blir beroende av dessa apparater. De flesta förlitar sig för mycket på att ringa till andra och ha Internet uppkoppling. Vi blir mindre sociala om vi t.ex. spelar spel eller annat på mobilen. Vi rör oss inte lika mycket eftersom man kan gå ut och sitta med mobilen istället för att t.ex. spela fotboll. Det gör oss lata och bidrar med att fler rör sig mindre och blir fetare. Det drar även mycket på resurser. Det är många som ska köpa “den senaste modellen” och slänger sedan sin gamla mobil. Det är bra att vi återvinner mobilerna, men det bidrar med koldioxidutsläpp. Och vissa  företag gör deras mobiler fragila för att folk ska köpa fler av dem. Att ladda mobilen tar även energi. Det är inte så mycket per telefon, men sen måste man även tänka på att det finns fler mobiler i världen som används än vad det finns människor.

Konsekvenser av ekologiska, ekonomiska, etnicka och socialla aspekter.

Socialla konsekvenser: Vi har börjat kommunicera med varandra via mobilerna och mindre i verkligheten. Det gör oss mindre sociala och gör även att vi inte rör oss lika mycket eller går ut, för vi kan sitta inne och prata med varandra.

Ekonomiska konsekvenser: Vi lägger sammanlagt mycket pengar på mobiltelefoner, abonnemang, tillbehör mm som annars hade kunnat gå till andra bättre eller viktigare saker.

Ekonomiska konsekvenser: Mobiler har blivit mindre vilket slösar mindre material.

Etiska konsekvenser:

__________________________________________________________________________

Förr var problemet brist på vila, nu är det brist på rörelse, liksom, ALLVARLIGA FETTMA-PROBLEM  (beror mest på internet men aja)

^lägg till detta om du vill

ger också nya arbetsmöjligheter, typ telefonservice

btw, Det bidrar inte precis till fasansfullt mycket koldioxidutsläpp men man slänger ofta mobiltelefoner när bara en liten komponent är skadad, som då är dåligt för miljön och plånboken eftersom man slänger bort massvis med funktionerande komponenter.

(Skriv om basstationer, hur bolag, carriers, äger stationer och säljer platser åt andra, så de liksom tjänar pengar)

Vad är en cell?

Martin Cooper

IBM Simon Personal Communicator - den första smarthphonen

Mobiltelefonens utveckling

http://sv.wikipedia.org/wiki/Mobiltelefoni

Manus (Mitt (Alexander Bs))_____________________________________________________

Den första mobiltelefonen  Börja med bild på den första telefonen i världen, bilmobil, marty med telefonen

Vi i Sverige var en av de första som började med mobiltelefoni och nät, vi har nämligen väldigt utvecklade nät och god infrastruktur, där telefon och data-trafiken ingår. Idén om mobiltelefoni fanns redan i början av 1900-talet. Men fram till 1973 fanns bara mobiltelefoner inbyggda i bilar och andra fordon. Efter detta skapades den första mobila telefonen. Den första verkligen mobila handhållna mobiltelefonen skapades av Motorola år 1973, den vägde 1,1 kg och var begränsad till 30 minuters prattid tills man fick ladda den i 10 timmar. Kul. Detta var en prototyp som var först i serien av DynaTAC-mobiler gjorda av Motorola. Ett decennium och 100 miljoner USD senare, år 1983, var mobiltelefonen ute. Nu kunde man prata i 1 timme och den var mindre och lättare! Men man behövde fortfarande ladda den i tio timmar. Andra prototyper skapades också under åren 1973-1983 av bl.a andra företag som t.ex. Ericsson.

På bilden: Första telefonen skapades år 1849 (bilden ej relaterad) av Antonio Meucci. Alltså inte av Alexander Graham Bell, detta är dock fortfarande debatterat. Det sägs också att Charles Bourseul uppfann telefonen.

På bilden 2: biltelefon, och mobil biltelefon.

På bilden 3: Martin “Marty” Cooper, “fadern av mobiltelefonen” och den första handhållna cellulära mobiltelefonen i DynaTAC-serien.

Han var den första personen i världen som pratade i en handhållen mobiltelefon offentligt.

1G

Det första cellulära nätverket kallades för 1G och var analogt. Det kallades för Advanced Mobile Phone System eller AMPS. Det skapades i Japan år 1979 och spreds till resten av världen i början av 1980-talet. Mobilen som nämnts tidigare var den första mobilen som använde sig av 1G när den kom ut 1983. Ameritech var den första operatören som använde 1G. Numera kallas företaget för AT&T och är fortfarande aktivt som operatör. Senare, år 1990 ersattes det analoga  AMPS med en digital version, D-AMPS. Detta satte basen för och utvecklades till 2G. AMPS stängdes ner av de flesta operatörerna år 2009.

2G

2G kom fram i början av 90-talet och använde sig av ett digitalt cellulärt system i stället för analogt. Det fanns två olika system som “slogs” (fråga inte mig varför): det europeiska GSM standarden och den amerikanska CDMA standarden. GSM påbörjades år 1982 och kommersialiserades år 1991 som ersatte det analoga systemet här i norden (NMT, norska mobiltelefonisystemet, i grunden AMPS fast nordiskt) och bland andra europeiska länder. GSM står för Group Special Mobile. GSM används nu globalt förutom i största delen av USA. Man började med att arbeta på en ny standard inom mobiltelefonin (år 1982) och till slut skapades GSM. GSM införde tekniken roaming som gör att ens mobil kan automatiskt kopplas till en annan operatör som använder sig av samma sytem, alltså GSM. Ens uppkoppling är alltså dynamiskt, om täckningen försvinner kopplas man vidare till en annan operatör. Denna teknik fanns varken inom AMPS eller D-AMPS. GSM (och CDMA, mer om detta inom kort) introducerade SMS och SIM-kort. Ett SIM-kort (Subscribe Identity Module) är ett litet kort som fungerar som ett modem i en telefon utfärdat av en operatör. I kortet finns det elektroniska kretsar där information om ens telefonnummer, tjänster som ingår i abonnemanget och teknik för krypterade samtal förvaras. GSM fanns från början bara i storstäder, fast med tiden började ersätta den föregående, antika tekniken; NMT (eller AMPS för de feta amerikanerna).

Alla operatörer i USA förutom AT&T (oh the irony) och T-mobile använder sig av CDMA. CDMA är en förkortning av Code Division Multiple Access. CDMA är en annan teknik som varken använder sig av TDMA (time division multiple access) eller FDMA (frequency divsion multiple access). Kanalerna (som är kopplade till samtal) används alltså oberoende av varandra både i tid och frekvens (oftast) jämfört med GSM, där kanaler kan använda sig av samma frekvens men annan tidsfrekvens. Samtalen tilldelas alltså inte en tidslucka på en viss frekvens, som de gör inom GSM. Kanalerna, delas istället med hjälp av frekvenshopp (FH-CDMA) eller via multiplikation med en kodsekvens (som kallas för DS-CDMA, Direct Sequence-CDMA).

3G

3G är en nyare och mer avancerad version av GSM som tillåter snabbare överföringshastigheter av data (upp till 2 Mbps, 384 Kbps för mobila system) för olika typer av tjänster som t.ex. videosamtal. 3G är baserat på ett annat system: UMTS, (Universal Mobile Telecommunication System) som nämnts tidigare möjliggör detta systemet nya tjänster som man inte hade tillgång till förr. UMTS innebär bredbandig och är baserat på paketdata, som betyder att man kan vara uppkopplad hela tiden men betala bara för den paketdata som överförs. UMTS är baserat på 2:a generationens GSM men är inte helt tillgängligt i alla länder, även om det kom ut i slutet av 90-talet (för fan, 4G är redan här, get on our level liksom). Detta är förmodligen p.g.a basstationernas kostnad. Problemet med 3G är bl.a att det inte har den bästa täckningen eftersom det sänds på höga frekvensband (detta syns speciellt inomhus) och ibland kan vara oåtkomligt.

4G

4G är den fjärde generationens mobilkommunikation och erbjuder överföringshastigheter upp till 100 Mbp/s som innebär ultrabredbandig. 4G kom ut år 2009. 4G är till grunden 3G men som ska som minst erbjuda 100 Mbps överföringshastighet för mobila användare och 1 Gbps för stationära. Som många tror är LTE (Long Term Evolution) inte samma sak som 4G, utan ett steg innan införelsen av 4G. LTE kallas nämligen också för “3.9G”. LTE erbjuder överföringshastigheter upp till 100 Mbps nedströms och 50 Mbps uppströms för stationär användning, som alltså inte når kraven för 4G, även om media och operatörer använder begreppet 4G när de menar LTE.

Mobilens utveckling (ha en bild på en gammal och en ny telefon eller den ovan, med alla stora till små)

Den mest självklara utvecklingen är storleken (demonstration). Telefoner har minskat och minskat i storlek, ända fram tills nu. Nu kräver man större skärmar för att optimalisera, förenkla, och för att kunna använda pekskärmar på lite nyare sätt, alltså har det inte så mycket med utveckling och göra. Med hjälp av mer avancerad teknik används mobiler till inte bara ringning men också läsa mejl, söka upp information, hålla sig uppdaterad om nyheter och nya trender på sociala nätverk mm. Som nämnts tidigare har mobilnätverken utvecklas som då tillåter en att SMS:a, videosamtala och skicka bilder och video mellan varandra p.g.a snabbare och effektivare användning av överföring av data.

Varför?

Mobiltelefoner har blivit mindre p.g.a utveckling av transistorer och kretsar (delar av telefonen som skickar signaler mellan moduler och andra komponenter men som också fungerar som antennen i ens mobiltelefon).

Visa bild på en gammal telefon med en stor antenn och jämför med mattes mobil.

Moderkort har också med tiden blivit mindre, p.g.a mer avancerad teknik

Bild på ett kadmiumbatteri och litiumjon-batteri

Storlekens minskning beror också på batteriernas minskning. Förr använde man (nickel) kadmiumbatteri, dessa var inte lika effektiva som de nuvarande och behövde användas fullt ut innan laddning (laddning till 100%), om man använde 5 procent, och hade 95 procent kvar, och sedan laddade mobiltelefonen användes bara dessa 5 procent i framtiden.

Batterierna vi använder nu i telefoner är litiumjon batteri som inte behöver brukas fullt ut innan laddning. Därför är “du måste använda batteriet  fullt ut innan du laddar det” -sägelsen en gammal skröna. Litiumjon batterier kan också ‘förvara’ mer energi därför kan dessa batteri vara mycket mindre än den föregående typen. Den har alltså mycket mer energi som kan förvaras per batteri-kubikcentimeter. Andra medverkande faktorer för minskning av mobiltelefonens storlek är mer avancerad teknik som på skyndar processen av undersökning, teknik, undersökningar och laborationer kostar allt mindre eftersom tekniken är mer tillgänglig, och till sist: slump och eller misstag. Till exempel: mikrovågsugnen, den var ett misstag, pacemakern, skrivaren, penicillin och fyrverkerier var också misstag. Världen drivs av misstag, alltså de som är bra… inte Ford Edsel eller Chernobyl-olyckan.

__________________________________________________________________________

Mobiler har blivit mindre p.g.a utveckling av transistorer och kretsar (alltså delar som skickar signaler mellan moduler, kretsar och komponenter, och funkar som antenner) och moderkort som med tiden har blivit mindre och mindre mha avancerad teknik.

Batteri har blivit mindre eftersom man har börjat använde lithium ion batteri, som kan förvara mer energi än de äldre typer av batteri som t.ex. kadmium, som man behövde bruka fullt ut tills det var dött, och sedan ladda. Mer energi som kan förvaras → storleken kan minskas, alltså mer energi per batterikvadratcentimeter.

Några andra faktorer för utveckling: mer avancerad teknik som påskyndar processer av undersökning och slump/misstag, som t.ex. mikrovågsugnen som var ett misstag.

en annan faktor: det kostar mindre, undersökningar och laborationer o sådant kostar allt mindre eftersom tekniken är mer tillgänglig.

Nämn detta i presentationen (kanskeee)

Andra uppfinningar som var misstag:

• Röntgenstrålning (bilder)
• Pacemaker
• Den moderna skrivaren
• Penicillin
• Fyrverkerier
• post-it notislappar
• och massvis med livsmedelsprodukter som t.ex. cornflakes, chips och artificiellt socker.

5:e Lektionen Med Vår Tröga Robot (6-Y-BOT)

Under den femte NO-lektionen med våran robot, alltså lektionen efter att vi gjorde kvadrat- och cirkel-utmaningen, hade vi lite strul med roboten. Roboten ville inte samarbeta, den kunde antingen inte vara helt laddad, eller så var några filer korrupta eftersom vi laddade ner dem om och om igen (programmeringen). Utmaningen var att köra en viss sträcka framåt, backa i en kvartscirkel och fickparkera och sedan köra tillbaks till utgångspunkten. En stor del av lektionen gick till att försöka få roboten att göra vad den skulle. Vi lyckades till slut med ett hyfsat resultat, men vi var inte beredda med en kamera eftersom vi inte förutsatte att det verkligen skulle gå. Lyckat! 

Lego Mindstorms - 25/3-14 (6-Y-BOT)

Idag hade vi tyvärr lite strul med roboten, den fungerade nämligen inte alls som den borde i början av lektionen. Till slut fick vi den i alla fall att samarbeta och resultat blev ganska bra. Utmaningen var denna gången att åka fram till en vägg (banan var runt 122cm), köra i en halvcirkel baklänges, en halvcirkel fram och slutligen hamna på utgångspunkten. Eftersom vi hade en trycksensor monterad kunde vi sätta den första modulen på att köra framåt obegränsat tills den nuddar väggen, för att sedan köra i en båge. Cirkelns radie var ungefär 40 cm, så vi fick först räkna ut omkretsen och dela svaret med fyra för att få reda på hur lång bågen var. Sedan subtraherade vi hela sträckan (122 cm) med båda radierna för att reda på hur lång den kvarvarande lilla sträckan var. Vi dividerade alla tal med 17,5 för att ta reda på hur många rotationer dessa sträckor var, och subtraherade alla individuella sträckor med 22, alltså robotens längd i centimeter. Vi fick också testa oss fram med hur skarpt vi skulle svänga för att få en bra båge. Här är resultatet:

                                          Det gick bra med tanke på att detta var vårt första försök

Lego Mindstorms - 14/3-13 (6-Y-BOT)

Under denna fredagslektion blev vi utmanade att programmera roboten så att den åkte i en kvadrat med sidan 60cm och sedan en cirkel med diametern 58 cm. Eftersom vi visste från tidigare lektion hur långt man kom på en hjulrotation (17,5) kunde vi direkt räkna ut hur många rotationer som behövdes för att utföra kvadraten; 60 : 17,5 ≈ 3,4 rotationer per sida. Istället för att räkna ut cirkelns omkrets (o: 58(cm) x π) testade vi oss framåt med styrningen, hur skarpt den skulle svänga mm. Detta gick snabbt i alla fall. Här är slutresultatet:

(Cirkeln syns svagt, men roboten följde den nästan perfekt)

Lego Mindstorms - Torsdag 13/3-14 (6-Y-BOT)

Idag, torsdag den 13, fick vi den första utmaningen där uppgiften var att köra en specifik sträcka. I slutet av denna sträcka stod en legominifigur som man skulle komma så nära som möjligt till, men inte välta över. Banan var 101 cm, alltså från start till minifigurens position. Vi fick först räkna ut hur lång en rotation var (17,5 cm) och sen dela 101 med 17,5 för att ta reda på hur många rotationer som krävs. Vi lyckades hamna runt 1 cm från minifiguren (från stötfångaren)

Perfekt!

NO - Lego Mindstorms - 4/3-14

Under denna tisdagslaboration har vi byggt en fungerande Mindstorms-robot av lego. Vi har inte programmerat robotarna än, det får vi göra nästa tisdagslektion. Vi arbetade i skift tills vi uppnådde vårt mål. Vi byggde också en bil och ett flygplan under tiden med resterande legoblock eftersom vi hade tid över (inte för att skryta... men vi är proffs). 

Nu är det alltså bara programmerandet kvar!

Kikare - Laborationsrapport

Inledning

Kikare är ett verktyg gjort för att se på föremål på långt avstånd, som t.ex. ett uppträdande på en scen, skåda fåglar eller undersöka universum. Detta beror så klart på kikaren/teleskopet och dess linser. Idag ska du och din kamrat skapa ett mästerverk, en så kallad kikare. En kikare består av ett okulär, en lins som samlar eller sprider ljuset till ögat, och ett objektiv, en lins som samlar ljuset på okuläret och förstorar bilden på andra sidan.

Terresterkikare  

Uppfanns av en Nederländisk glasögonmakare, Hans Lipperhey. det sägs att två barn i hans verkstad lekte med två linser och kollade på ett kyrktorn genom dem och de såg att det blev förstorat.

Den första kikaren kunde förstora 4 gånger. Efter det byggde Gallelei en egen terresterkikare som kunde förstora 8 gånger och sen 20 gånger. Tillslut kunde den förstora tillräckligt för att skåda stjärnorna med.

Teaterkikare

En teaterkikare kan max förstora 4 gånger. Den används vid teatrar, operor och även sport evenemang. Det är troligen en uppkommare efter att de första kikarna skapades för korta avstånd.

Planering

Vi började med att ta reda på hur en kikare är uppbyggd. Alla källor beskriver kikare olika så vi valde två stycken modeller att använda och inkorporera i denna laborationsrapport. Sedan var det bara testande som gällde, vi experimenterade med olika sorters linser för att inte bara se vad som händer och hur man ska utföra uppgiften men också förstå hur en kikare fungerar. Vi valde också linser (okulär och objektiv) som var lämpligast för samtliga modeller, alltså teater- och terresterkikare (se Material).

Uppgift

Att bygga en väl fungerande modell av en kikare.

Material

9 konvexa linser (3 +5, 3 +12 och 3 +30)

1 konkav lins (-15)

3 muffar

1 optisk bänk

Ett föremål att se på

Syfte

Syftet med detta arbete är att självständigt söka information, skriva en laborationsrapport och genomföra en systematisk undersökning samt förstå hur en kikare fungerar.

Utförande

Använd dig av olika linser och metoder för att uppnå målet; att bygga en fungerande kikare. Sök information om hur en kikare är uppbyggd och hur den fungerar för att sen återskapa den med linser. Välj en sorts kikare att göra som du tycker är lämplig i detta sammanhang.

1. Sätt upp den optiska bänken på plats.
2. Välj ett okulär (konkav för teaterkikare och konvex för terresterkikare)
3. Sätt en muff på 0.
4. Fäst okuläret i muffen på 0.
5. Välj ett objektiv (en konvex lins för teaterkikare och två konvexa linser för terresterkikare)
6. Sätt objektivet i en muff på 10 (teaterkikare)
7. Sätt objektiven på 19 och 48. (terresterkikare)

Desto närmare okuläret linsen är desto större blir bilden på andra sidan. Brännvidden på linsen och okuläret påverkar också denna bild, därför får du experimentera med de olika linserna vi valt. Föremålets avstånd (det man tittar på) påverkar också bildens skärpa, därför måste man korrigera kikaren m.h.a att flytta på linserna.

Teaterkikare

Terresterkikare

Resultat och Slutsats

Vi tittade på ett föremål på långt avstånd, ungefär 6 meter ifrån den optiska bänken. Desto närmare okuläret objektivet var desto skarpare var bilden från ett långt håll. Desto längre ifrån blev det suddigare, och det gick bara att titta på föremål väldigt nära objektivet. Detta gäller en +30 lins som objektiv. Alltså längden ifrån objektivet och okuläret ändrar skarpan av bilden. En +5 lins som objektiv var icke optimalt eftersom dess brännvidd innebär att den måste vara mindre än 5cm från okuläret för att bilden inte ska vara upp och ner, men eftersom den är så nära okuläret betyder det att bilden blir suddig på långt håll. Alltså en +5 lins funkar bara som ett mikroskop som man ser på föremål på nära håll.
Eftersom en terresterkikare är gjord för att titta på föremål på långt, som t.ex. stjärnor, därför är den optimal på långt (väldigt långt) håll, men bilden blir omvänd, eftersom det inte spelar någon roll om bilden är omvänd eller inte när det gäller skådande av stjärnor, galaxer eller planeter.