Mi viaje a Cuba + Keynote

Día 1: Yo y mi familia llegamos al aeropuerto de Habana a las tres y media (del tiempo central), después tomamos un taxi del hotel que esta situado en la plaza vieja (en el centro de la ciudad). El vuelo estuvo muy largo de nueve horas de duración, y fue muy cansado, así tuvimos mucho sueño y por eso nosotros descansamos en nuestro hotel después del check-in, después nos desempacamos. Cenamos en el hotel también. El servicio, la comida y las habitaciones fueron muy buenos, así generalmente una experiencia confortable. Mas tarde, en la noche, vamos a la plaza vieja, una plaza muy maravillosa, especialmente por la noche.  

Día 2: En el segundo día era tiempo de ir a una atracción nueva, pero empezamos en Habana. Desayunamos en el hotel, comimos huevos con tocino y zumo de naranja para beber, y mas tarde visitamos el museo napoleónico y el monumento a José Martí (el citado artista de la literatura latina y un héroe nacional). El museo fue muy maravilloso, la arquitectura y el arte, y el monumento fue grandísimo, poderoso y asombroso. Posteriormente, almorzamos en un restaurante cerca de la costa, la bahía de Habana. Por la tarde fuimos en autobús, con una guía, al museo de Hemingway que estuvo afuera de Habana, unos kilómetros en las afueras. El museo es la casa de Ernest Hemingway, un muy famoso escritor en la era modernismo, y uno de mis favoritos. Después de llegar al hotel cenamos y nos fuimos a dormir. 

Día 3: En el día tercero planeamos una visita turística, miramos en unos sitios en Habana y afuera de la ciudad. Después de despertarnos y desayunar salimos del hotel y fuimos en autobús al Cementerio de Cristobál Colon, y luego tomamos el autobús a Sierra del Escambray, una cordillera maravillosa. Caminamos con una guía, miramos a flora y fauna (¡veo plantas de café en grano!). Visitamos El Nicho también, la cascada del Cienfuegos (una provincia), ¡incluso nadamos! Fue muy divertido y refrescante, pero ahora era tiempo de salir. Regresamos en el mismo autobús al hotel, comimos, y dormimos.

Día 4: En el día cuarto visitamos el Varadero, un balneario en el noroeste del país, tiene muchas playas maravillosas, eso por ello que es famoso. Primero fuimos en Habana, y después en la tarde tomamos un autobús a el Varadero. Estuvimos en el Varadero por cuatro horas, nadamos, tomamos el sol y cenamos, y después nos fuimos a el hotel.

Dia 5: El día quinto visitamos Trinidad. Trinidad es un pueblo de la provincia Sancti Spíritus en el centro/sur de Cuba qué fue construido en 1514. El pueblo tenemos una plaza en el centro, que se llama Plaza Mayor,  y 12 kilómetros fuera de pueblo, en la costa, estuvo una playa muy maravillosa con arena blanca y aguas muy azules y tranquilas que se llama Playa Ancón. Visitamos y miramos el calles, el coches cubanos y los edificios coloniales que todos fueron muy típico de Trinidad y otros pueblos viejas en Cuba. Nos quedamos en Trinidad por unos horas y posteriormente visitamos Playa Ancón, después de almorzamos en Trinidad.

Dia 6: El día sexto visitamos el parque nacional Ciénaga de Zapata. Ciénaga de Zapata es un pantano y parque nacional en Matanzas, una provincia en noroeste. El parque tuve 900 plantas indígenas diferentes, 175 especies de pájaros, 31 especies de reptiles y más de 1000 especies de invertebrados, es un parque con muchísimos próspero animales diferentes, ¡incluso vimos cocodrilos! Después de nuestro viaje de Ciénaga de Zapata, por la noche, regresamos a Habana y en el camino espalda visitamos el Malecón. El Malecón es un paseo marítimo en el puerto de Habana, es 8 kilómetros largo y es especialmente hermoso por la noche porque todo luces y el color del mar.

Dia 7: El último día visitamos el Museo Nacional de Bella Artes, antes la salida a Suecia. El Museo Nacional de Bella Artes construyo en 1913 y es ahora dos edificios con dos tipos diferentes de arte, visitamos Palacio del Centro Asturiano dedicado a arte cubano de 17 siglo á 19 siglo. Después dejamos libre la habitación y volamos a Suecia. 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Klicka här för att ladda ned min keynote-presentation

Konsthistoria - Gustave Courbet och "Stenhuggarna"

Gustave Courbet (med det fullständiga namnet Jean Désiré Gustave Courbet) var en fransk konstnär som levde mellan åren 1819 och 1877. Gustave var dedikerad åt realismens konst, och var en väsentligt påverkande part i realismens revolution och övergången från romantiken till realismen under det mörka och desperata slutet av 1800-talet. Hans konstverk var oftast målningar av landskap, porträtt (både nakna och påklädda) och icke-idealiserade människor som t.ex bönder, i vardagliga sammanhang, som också kallas för social realism som är en typ av konst där man avbildar det vardagliga livet, oftast hos medel- eller arbetarklassmänniskor, med kritiserande egenskaper och syfte. Hans djärva uttalanden och självständighet i den konstnärliga världen inspirerade många konstnärer i framtiden och hade en stor påverkan i kubismen och impressionismen. 

Konstverket ”Stenhuggarna” (eller ”Les Casseurs de pierres” på franska) målades av Gustave Courbet år 1849-50 och var en av hans första verk, och en av hans första verk som kategoriserades som social realism. Syftet var med målningen var aldrig särskilt framhävt, men det var ett sätt för honom att avbilda och visa fattigdom, en bondes liv. Courbet fick inspirationen för bilden när han bevittnade en liknande scen (som liknade målningen) vid sidan av en väg, som han sedan hävdade var en perfekt beskrivning av vad fattigdom var och var därmed tvungen att måla denna bild. Konstnärens avsikt var alltså att avbilda en situation.

Konstverket förstördes under bombningarna av Dresden år 1945 när det transporterades tillsammans med 154 andra konstverk till slottet i staden Königstein, Tyskland. 

Bilden föreställer två bönder med ett ganska kalt landskap och möjligtvis ett ber/kulle i bakgrunden.  En bonde håller i en korg fylld med stenar medans den andra sitter ned på ett knä och håller i ett hammarliknande verktyg som han använder förmodligen för att krossa sten (rätt så uppenbart med tanke på bildens titel). I bakgrunden, runt bönderna, ligger en korg, vid den stenbärande bonden åt vänster, ett par verktyg och en kastrull samt metallslev (och ett föremål som jag tror liknar en väska) åt höger där den andra bonden befinner sig, fast lite längre bort. Bönderna är alltså utomhus och arbetar med att krossa sten och är därmed insatta i en fattig arbetsmiljö.

Eftersom konstverket är placerat under kategorin realism är böndernas kroppar avbildade naturligt och realistiskt för att förmedla situationens realism. Det skulle inte vara passande för konstnären att måla bönderna som karikatyrer eller med överdrivna kroppsliga egenskaper för att t.ex. förstärka budskapet och/eller karaktärernas känslor då syftet med verket är att det ska vara en realistisk skildring utan tillsättningar eller verklighetsavvikande ändringar.

Det är lite svårt att precis berättiga eller motivera min åsikt om bilden då jag varken gillar eller ogillar den. Jag tycker inte att den tillfredställer en med några häftiga tekniker eller ett djärvt budskap, och själva situationen den avbildar är inte heller så intressant. Det är en mycket fin målning, men jag tycker inte att det känns som om den uppfyller syftet med att visa hur hårt det är att leva i fattigdom, då dessa känslor inte förmedlas rätt, och borde kanske behöva lite stöd med tekniker som skulle gjort målningen lite orealistisk och därmed strida mot konstnärens avsikt. 

bilden:

källor:

http://en.wikipedia.org/wiki/Gustave_Courbet

http://en.wikipedia.org/wiki/Realism_(arts)

http://en.wikipedia.org/wiki/Social_realism

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Stone_Breakers

Max Gunavic - en självbiografi

Mitt namn är Max, jag är född år 1960 i Stalonien, samma år som Stalon Rodionov tog makt och förändrade folkets vardag för alltid. Samtidigt som jag kom fram blev landet en totalitär stat, armén, polisen tog över gatorna och bedrev statens nyinförda lagar som bara reflekterade statens intrång i våra privatliv och kontroll av varenda lilla aktion. Allt detta urartade ur inbördeskriget 1945, då landet förblev maktlöst i flera år, tills man ”demokratiskt” röstade fram en ledare, en ledare som stod på folkets sida under kriget och lovade guld och gröna skogar, och historien repeterade sig om igen. En opåkallad, oönskad nostalgi var skymtades.

Min familj var ganska rik, då vi var ”trogna” och ”avgudade” vår allsmäktige ledare, jag var därmed garanterad god utbildning, jag kunde alltså uppfylla min dröm, drömmen om att bli läkare. Ytterst få personer hade detta privilegium, då arbetarklassen i detta land var (och är) en stor majoritet, och en del av denna majoritet arbetade i arbetsläger eller satt i fängelse för trotsande av regimen. Vi bodde i ett ganska centralt kvarter omringat av statliga byggnader, därmed var stämningen ihärdigt spänd p.g.a den ökade bevakningen (det var ett populärt ställe för folk att ha uppror och upplopp). Det var alltså inte ovanligt att väckas av skottlossning eller att se en soldattrupp och/eller en pansarvagn passera ens hus, inte nog med att det konstant stod ett flertal beväpnade poliser vid varje korsning som iakttog ens varenda rörelse och tvekade inte att avfyra ett par skott om något inte roade dem. Dock kändes detta aldrig som något märkvärdigt, jag föddes i denna miljö, och var därmed anpassad för den. Min pappa var högt uppsatt och arbetade för staten, general över Staloniens fältarmé, min mamma tog hand om mig och mina syskon, jag pendlade till skolan och gjorde mina läxor. Så länge vårt liv fortsatte på detta vis skulle inte några problem uppstå, och idag önskar jag mig ibland att det fortsatte så.

Jag flydde till Sverige år 1988. Min fru, och mina barn var redan i Sverige, sedan 4 år tillbaka, då jag bara hade råd med att skicka dem till Sverige med tanke på att jag blev sparkad från mitt arbete som doktor och hade varit arbetslös i över 3 år. 

Efter att ha blivit smittad av HIV från en smutsig spruta efter att ha besökt läkaren dog min mamma år 1981 av AIDS, två år innan HIV-viruset upptäcktes. Min pappa hade däremot blivit avrättad av staten p.g.a förräderi för att ha vägrat att lyda order, en order som syftade att skicka en styrka efter en person som misstänktes vara ledaren av en underjordisk rebellorganisation, och att döda honom och hans familj. I verkligheten var hela vår familj med i organisationen, men jag var den ända som inte blev uppdagad, men staten lärde mig en ”läxa”.

Efter att min bror blev arresterad och avrättad var jag ensam i min familj, tills jag mötte min fru. Vi möttes på våren 1982, och föll för varandra omedelbart. Vi delade många egenskaper och intressen, speciellt vårt intresse av att hjälpa andra i nöd. Vi skaffade barn och jag började arbeta utomlands, i Somalia, för en verksamhet som hjälpte svältande barnfamiljer. Jag gav ner mycket tid ned i detta, och det kändes bra eftersom jag ansvarade för att ett flertal barn fick en bättre och friskare framtid. Jag var fascinerad av känslan att hjälpa andra, att se till att familjer fick en bättre tillvaro än den genomsnittliga familjen i Stalonien. Det kändes som hämnd, eller en gottgörelse, jag var trött på att se lidande familjer som jag inte hade auktoritet att hjälpa. Auktoritet för detta arbete jag utförde hade jag egentligen inte heller, men det var svårare att bli upptäckt… men inte omöjligt. Det var en tidsbegränsning för att vistas utomlands för att ”uträtta ärenden”, som var två veckor. Den tredje månaden jag var i Somalia väcktes jag av en säck över huvudet och ett flertal händer som tog tag i mig, slet bort mig från min madrass. De nålade ner mig på marken och stack en spruta i min högra arm och efter 9 timmar var jag i Stalonien, i mitt hem, utan arbete eller läkarlicens. Detta gällde också min fru.

Efter de två påföljande veckorna började staten bli mer misstänksam över vår familj. Poliser dök upp oftare och det var nu en vardag att se insidan av vårt hus uppochnervänt efter en husrannsakan. Om livet inte var mödosamt förr vad det mödosamt nu, på gränsen till omöjligt. Vår familj tänkte snabbt och med våra små besparingar som var kvar skickades min fru och barn via buss till Sverige med hjälp av en smugglare med namnet Dragan. Dragan var en vidrig typ, en som man aldrig skulle lita på, men det var vår ända utväg.

Fyra år senare anlände jag på Arlanda flygplats. Jag mötte min fru och mina barn, min nu svenska familj, med glädjetårar i ögonen. Detta blev mitt nya hem. Jag lärde mig svenska snabbt, och efter ett tag ett svenskt medborgarskap och ett jobb som överläkare på Södersjukhuset i Södermalm.

Nu när jag ser tillbaks på mitt liv tror jag nog att den mest passande beskrivningen skulle kunna vara ordet ”tur”, problemet är dock att detta är en extrem underdrift.

Nuestro viaje de Cuba - Día 1 y 3

Día 1: Yo y mi familia llegamos en el aeropuerto de Habana a las tres y media (en el tiempo central), después tomamos un taxi del hotel que esta situado en la plaza vieja (en el centro del ciudad). El vuelo estuvo mas largo, estuvo nuevo horas de duración, y fue muy cansado, así tuvimos muy sueño y por eso nosotros descansamos en nuestro hotel después del check-in, después nos desempacamos. Nosotros cenamos en el hotel también. El servicio, el comer y los habitaciones fue muy bueno, así generalmente una experiencia confortable. Mas tarde, en el noche, vamos a la plaza viaje, una plaza muy maravillosa, especialmente en el noche.  

Día 2: En el segundo día era tiempo de ir al un atracción nuevo, pero empezamos en Habana. Desayunamos en el hotel, comí huevos con tocino y zumo de naranja para beber, y mas tarde visitamos el museo napoleonico y el monumento a José Martí (el citado artista de la literatura latina y un héroe national). El museo fue muy maravilloso, el arquitectura y el arte, y el monumento fue grandísimo, poderoso y asombroso. Posteriormente, almorzamos en un restaurante cerca de la costa, la bahía de Habana. Por la tarde vamos en autobús, con una guía, en el museo de Hemingway que estuve afuera de Habana, unos kilometres en las afueras. El museo es la casa de Ernest Hemingway, un muy famoso escritor en la era modernismo, y uno de mis favoritos. Después de llegamos a la hotel nos cenamos, en el hotel, y fuimos a la dormir. 

HKK - Affisch

Klicka här för att ladda ned/se min plansch


Bildkälla: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Gourmet_cheeseburgers_for_brunch.jpg

Cuba

 

-Cuba es un país (una isla) en el caribe, y es el sólo comunismo en el mundo (menos Norte Korea), pero tiene un Índice de desarrollo humano (HDI) que es 0,815 y solamente 1,8 hectárea en huella ecológica (mientras que 2 es el limita sano)

-Tiene cerca 11 millones habitantes y es 100 860 km^2 grande.

-El capital se llama Habana, es situado en  el noroeste y tiene 2 millones habitantes.

-El exporto includo principalmente de azúcar (desde el agricultura, pero el agricultura es una parte mas pequeña del economía, porque han habido problemas con la distribución de la cosecha), petróleo, niquel y tobacco. El industria contiene productos médicos (medicina y herramientas), que ellos exportan también.   

-Cuba tiene una clima trópico, es muy calor casi cada dia, pero en mayo á octubre es el periodo de lluvias (”la lluvia”). El país ha sufrido muchos ciclones y huracanes.  

-El población están africanos y gente con origen español, donde los africanos fueron esclavos del población españoles que emigraron al Cuba, pero antes el emigración el población fueron indigenas, indios, que después llegó a estar extinto. Una parte de población son separatistas catalán, también.

-El turismo creció cuando Unión Soviética dejó de dar Cuba ayuda económica, el turismo es ahora 50 per centro del ingreso en el extranjero. 

-Unos atracciones locales son las playas y plazas (Plaza Vieja, Habana Viejo, y Plaza de la Catedral) maravillosas, con otros sitios históricos.  

-Porque Cuba es una isla el país tiene muchos animales diferentes que sólo existan en Cuba, pero el mas típico animal de Cuba es el ”Almiqui” (catalán).  

Cuba ha estado un centro de cultura antes el régimen comunista subió al poder después de que la oposición tiene perseguida. La poesía estuvieron, y esta aún, un medio más popular en Cuba, un poeta famoso de Cuba es por ejemplo José Martí (ha nacido 1853 en Habana) que es un poético que estuvieron el precursor del tipo de literatura modernismo. 

La música y los típicos de bailes proviene de las cultura africano y español. Rumba y son son unos tipos de música del Cuba y el baile muy típico de Cuba es salsa (más precisamente; el tipo ”casino” de salsa, donde bailar más en movimientos circulares en comparación con otros tipos).

fuentes de imagen:

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/af/Cuba_rel94.jpg

http://de.wikipedia.org/wiki/Datei:Old_Square,_Havana.jpg

https://flic.kr/p/6sPvG8

Måltidsplanering (VT-15) - Hamburgare

Klicka här för att se min måltidsplanering


bildkälla: https://flic.kr/p/5ZoRPP

Tinnitus

1. Tinnitus förekommer när håren i örkanelen lägger sig ner och ibland faller ut som kan skapa ett ringande, susande eller brusande ljud, beroende på person. Dessa håren står vanligtvis rakt upp i öronkanalen och svajar i rytm med ljudvågorna, om dessa då läggs ner så skapas det en viss distortion och man hör ett obekvämt ljud i öronen. Detta är i alla fall vad man tror.
2. Det kan vara ringningar, sus eller starka ljud, annars finns det många olika beskrivningar av ljudet; som ett brusande kylskåp, ljudet när man steker ett livsmedel, en dunkande fiskebåt, eller det brusande ljudet en TV eller radio avger när den inte har en signal. 
3. Ljuden kan påverka dagliga livet, man kan ha problem med att kommunicera folk eller utföra arbete där det ingår att lyssna mycket, som t.ex. musiker (om man har tinnitus ska man ändå inte vara i närheten av högt ljud). Det kan påverka koncentrationsförmågan och skapa sömnproblem.
4. Konserter, i en lägenhet om man bor i närheten av ett område där intensiv trafik förekommer ofta, byggzon, om man är på ett dagis (speciellt om barnen är i synnerhet dåligt uppfostrade) eller om man jobbar som snickare eller är i en slöjdsal ofta, alltså där man utsätts för högt ljud. Dessa ställen utsätter en för högt ljud, men inte på så lång tid (förutom på dagis och i slöjdsal), som är inte bara är det som behövs för att skada öronen; en långvarig tillvaro på ett ställe där relativt mycket ljud, som på fabriker, kontor där man pratar mycket eller en helt vanlig skola kan vara farlig för en person som vistas länge på respektive plats. Alltså är det ställen där högt ljud förekommer som man ska undvika, men man ska också undvika att vistas på vissa ställen för länge, om detta är nödvändigt ska man helst ha på sig hörselskydd för att inte utsätta sin hörsel för denna faran. 
5. Man kan också skada sig allvarligt av ett ”ljudbang”, om man t.ex. är i närheten av en nyårsraket eller smällare och därmed får en extrem dos av ljud på en kort tid som skadar öronen. För lite ljud kan också skada hörseln, eftersom det är viktigt att få in en specifik dos av ljud varje dag, då t.ex. en transition från lite till mycket ljud på en kort tid kan också skada öronen allvarligt även om dessa skillnader är på låg ljudnivå.
6. Det varierar, om det är väldigt högt och är känslig för mycket ljud som man utsätts för på en konsert kan hörselkåpor vara ett optimalt alternativ, eftersom de blockerar mycket ljud och förvränger inte ljudet så mycket som öronproppar. Dock kan musikproppar vara ett bättre alternativ om man vill höra mer, eftersom de blockerar mindre ljud och dämpningen kan kontrolleras mycket lättare. De är också bättre för rörlighet och kan inte falla ur lika lätt som hörselkåpor som kan vara viktigt för folk som går på diskotek och vill dansa eller röra på sig mycket. Detta nämnda resonemanget kan man också applicera för en som arbetar på en konstruktionszon, där bullerljud kan skapa väldigt mycket obekvämlighet, därför kan hörselkåpor vara det bästa alternativet. Eftersom man inte bryr sig lika mycket om estetik eller rörligheten kan detta vara då alternativet som man ska sikta på (hörselkåpa), men om man rör på sig mycket på arbetet och/eller har en skyddshatt på sig borde man kanske överväga andra hörselskydd som vanliga proppar eller individuella öronproppar om man söker efter mer bekvämlighet och vill betala den där extra tusenlappen. Så det beror på ens personliga preferenser, standard och vad man prioriterar mest.
7. deciBell.
8. 3 dB.
9. Ljud över 85 dB är farliga för ett friskt öra (och bör därmed undvikas), och om man utsätts för mer än 85 dB i åtta timmar per dag kommer ge skador. 190 dB är det högsta ljudet som kan uppnås i luften, om man utsätts för ett sådant ljud kan det för vissa innebära omedelbar död eftersom ett sådant tryck kan stoppa hjärtat och kan skada andra vitala organ. Vår samtalsnivå ligger på ungefär 60 dB. En genomsnittlig rockkonsert kan utsätta en person för lika mycket ljud som ett startande jetplan med ett avstånd på 100 m.
10. Nej, det spelar ingen roll om man tycker om ljudet mer eller mindre än ett annat, om en rockkonsert utsätter en person för lika högt ljud som en konstruktionszon så spelar det ingen roll.
11. Man ska inte stå för nära högtalarna, spela i en lokal där väggarna kan dämpa ljudet relativt väl (betongväggar och andra släta och hårda ytor är dumma alternativ), spela utan amplifikation, alltså enbart akustiskt när du repar, och ha på dig hörselskydd. Hörselskydd kan, som nämnts tidigare, eliminera skadan totalt, men det är viktigt att inte öka volymen om man har på sig öronproppar för det minskar effekten och utsätter andra för skada. Du ska inte heller ta ut öronpropparna eftersom det kan leda till ett ljudbang, och allvarligt skada öronen. 

Preguntas al Argentina

¿Qué lengua hablan en Argentina?
¿Cuantos habitantes vive en Argentina?
Dices tres países que limitan con Argentina

Frågor angående nyhetsartikel och reportage

”Ask.fm spärras på skolor efter nätmobbning”

a) Vad tycker du om metoden att spärra sidor på internet?

Jag tycker att det är ganska onödigt, eftersom man fortfarande kan använda mobilnät eller VPN - med lite större erfarenhet - för att få tillgång till icke spärrade sidor. Det kommer alltid fram nya sidor och man kan inte blocka varenda en som uppstår, och om du gör tvärtom, alltså att blockera allt och enbart låta en att gå in på vissa sidor, kommer man inte kunna söka information på icke-tillåtna men helt pålitliga sidor.

b) Vilka tecken på att det här är en tidningsartikel finner du?

Det finns en byline

Det finns en titel

Det finns en index

Den har mellanrubriker

Den har citat från vittnen

Den är skriven objektivt, med inga åsikter från skribenten

Artikeln skildrar en 

Den följer ”glasstrutmodellen”, där artikeln är indelad i segment som kan skalas av och ändå inte leda till att vital information försvinner eller att det blir något fel i texten. Artikeln tunnas också ut gradvis mot slutet och ger lite mindre intressant information om storyn. 

c) Tänk er att du har ett 8-årigt syskon. Formulera de fem viktigaste reglerna för ditt syskon när det gäller internet och vad hen ska tänka på.

-Dela inte privat information som kan användas mot dig

-Var inte otrevlig mot andra personer

-Lägg inte up provocerande saker

-Utsätt ingen för kränkning, låt inte en annan göra det mot dig själv

-Var varsam när det gäller vilka sidor du går in på

-Förvänta dig inte att allt på internet är sant

-Lägg helst inte upp bilder på dig själv

”Var sjätte tioåring mobbad på nätet”

a) Hur tycker du att man ska arbeta för att stoppa nätmobbning?

Det är svårt att stoppa nätmobbning med tanke på att internet finns och kommer alltid finnas, och om det finns är det åtkomligt oberoende på vilka säkerhetsåtgärder som ställs (inom rationella marginaler, inte spränga en databas eller en annan åtgärd i samma magnitud). Men för större sidor, som typ Facebook, kan man då ha nedskrivna regler i ”terms of use” att man inte får lägga upp kränkande material, och att åtgärder kommer verkställas om man gör detta. Dessa regler behöver då också framgå lite tydligare, då de säkert finns på vissa sidor men ignoreras eftersom det är inte många som bryr sig att läsa dessa omständigheter, helt enkelt. Det kan också vara system som försäkrar att yngre användare inte kan acceptera ”vänförfrågor” från okända personer.

b) Vilka tecken på att det här är ett reportage finner du?

Det har obligatoriska delar som byline, titel (lockande) och en ingress

Skribenten har med många intervjuer från personer som ämnet angår

Det handlar inte om en aktuell händelse, utan en längre undersökning.

Skribenten skildrar och reflekterar över denna studien djupt då genom att ha med intervjuer och beskriva ämnet på djupet med så mycket fakta som möjligt men också andra delar som konsekvenser, följder och anledningar.

c) Sammanfatta reportaget och dess viktigaste budskap i 10 meningar.

Reportaget handlar om nätmobbning i främst yngre åldrar. En stor andel 10 åringar mobbas, där flickor blir utsatta mest, och blir oftast mobbade angående utseende. Detta leder till att antalet flickor med dåligt självförtroende ökar, och en negativ syn av ens kropp bildas. Runt 16% av 10 åringar har också blivit mobbade på nätet. Detta är något som man inte förväntade innan undersökningen fördes, även om lärarna var övertygade att mobbning inte var så vanligt i denna låga ålder, speciellt att unga använder sig av nätet så mycket. Även om denna siffran är sann så visar det sig att få 10 åringar vet om att nätmobbning är vanligt och att många blir utsatta. Denna mobbning kan då betona utseendet - som nämnts tidigare - men speglar också det som händer på skolgården. Kränkningarna kommer då i form av hot via sms och filmklipp.

Alltså har man då kommit fram till att mobbning förekommer även i yngre åldrar, och en stor del av det förekommer på nätet. Detta är ett stort problem som bör stoppas.